Mina två stora intressen i livet är skolan och hästar. På ett eller annat sätt har båda världarna funnits i mitt liv sen jag var barn. Skolan och hästvärlden är förvånadsvärt lika. Exakt hur jag tänker kring det resongemanget får jag ta någon annan gång. Men de delar även samma problemområde. Det jag tänker på nu är att man inom båda gebiten är man ganska duktig på att korrigera symtom, men inte lika bra på fixa problematiken bakom symtomen. Inom skolan blir det tydligt när man har en elev som av olika anledningar inte passar in i skolsystemet men tvingas in i det i alla fall. För problematiken blir dubbel här. Skolsystemet kommer aldrig bli rättvist och det går inte att göra en skola för alla. Det har man försökt lösa med diverse stödsystem inom skolan. Men det faktumet är att för den individ som inte passar in i skolsystemet kravstår problematiken, men symtomen behandlas.
I hästvärlden är det ännu tydligare. Hästar kan känna när en fluga sätter sig på dem, men ändå behöver männikskan skarp metall i munnen, inspänningstyglar och dylikt för att kunna samarbete, eller i värsta fall, kontrollera hästen.
Sannolikt grundar det sig i okunskap. I båda fall. Och lika lätt som det är att konstatera problematiken, lika svårt är det att lösa problemen. Det är lätt att man hamnar i att lagar måste ändras och rutiner måste skapas. Jag tror inte det löser någonting eftersom det främst om en attitydförändring.
Och hur får man till den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar