Bara andas, Johanna. Bara andas.

"Frodo: I can’t do this, Sam"
"Sam: I know. It’s all wrong. By rights we shouldn’t even be here. But we are. It’s like in the great stories, Mr. Frodo. The ones that really mattered. Full of darkness and danger, they were. And sometimes you didn’t want to know the end. Because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end, it’s only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. A new day will come. And when the sun shines it will shine out the clearer. Those were the stories that stayed with you. That meant something, even if you were too small to understand why. But I think, Mr. Frodo, I do understand. I know now. Folk in those stories had lots of chances of turning back, only they didn’t. They kept going. Because they were holding on to something"
"Frodo: What are we holding onto, Sam?"
"Sam: That there’s some good in this world, Mr. Frodo… and it’s worth fighting for"


På måndag börjar rättegången.

....

Här en första film. Jag longerar Lukas enligt "the old ways". Han trivs inte, 

det blir en konflikt och ingen av oss är avslappnad.

Andra filmen. Tror vi har tränat på det nya sättet ca 2-3 gånger. Fokus är på 

kommunikation, ansvar och lugn.

På väg till sitt nya hem

You know you’re in love when you can’t fall asleep because reality is finally better than your dreams

Okej, jag ska försöka bena ut vad jag lärde mig under min 3 dagar kurs. 

Det handlar först och främst om att aldrig tvinga hästen till någonting. Det handlar om att be, inte tvinga. Hästen kommer fråga, och då gäller det att ge ett svar, snällt, utan krav. 

Efter kursen har jag haft tre träningsdagar med Lukas och nu har jag en helt annan häst. Han tuggar, sänker huvudet och gör vad jag begär. Han följer mig. Jag är i hans ögon värd att följas. Men vi har långt, långt kvar. 

Under mina tre dagar på kursen fick jag rida en häst som heter Coco. Coco är en American Quarter som kommer tävlas i vår/sommar. Coco är väldigt lugn och känslig. Två smackningar betyder galopp, oavsett var och när, man gör det. 

Dag två fick vi rida barbacka. Vi hade repgrimma på hästarna med grimskaft för oss människor att hålla i. Men efter en stund märker jag att jag behöver inte repgrimman så jag släpper den. Jag rider då på en av världens snabbaste hästraser, utan sadel och utan träns eller liknande. 

Och jag har full kontroll.

Coco följer minsta rörelse jag gör och jag har full kontroll över min kropp. Tillslut samlar sig Coco och vi gör serpentiner och varvbyten och allt möjligt. I trav. 

Consider my mind blown.

Whatever our souls are made of, his and mine are the same

Jag har varit på kurs i tre dagar. Jag har så mycket att berätta, 

men jag måste bara reda ut allt i mitt huvud. 

Jag tror jag har hittat vad jag letat efter.

Och fina,fina Lukas. Det här ska bli så spännande.

A change would do you good

"Whatever tomorrow brings, I´ll be there with open arms and open eyes. 

What ever tomorrow brings I´ll be there"

Från 20-någonting till 30-någonting om två timmar. 

Många har frågat hur det känns. Kortfattat så känns det awesome. För tio år sedan ville jag bli nästa Stig H. Idag är jag biträdande rektor på en skola utan någon som helst hästkoppling.

Jag hoppas att jag om tio år sitter på ett helt random place som jag idag inte ens vet existrar. 

Att stiga i graderna

Twenty years from now you will be more disappointed by the things you didn´t do by the ones you did. So throw off the bowlines, sail away from safe harbor, catch the trade winds in your sails.

Idag har jag fått beröm. Det är ju alltid roligt att få beröm, men ibland är det värt mer än andra tillfällen. Berömmet gällde mitt arbete och därför tänkte jag att vi hoppar fram ett par år, eller rättare sagt bakåt ett och ett halv år.
Det var slutet på december och jag var hemma i skåne. Jag hade precis gått ut på en långpromenad när min chef uppe i norrland ringde. Han undrade om jag ville bli skolledare. I Umeå.
Det är svårt att i efterhand skriva ner känslostormen som följde det samtalet. Jag fortsatte min promenad och det blev mörkt. Jag hittade massor med skäl till att inte göra det och bara ett skäl att göra det.
Med tanke på att jag idag jobbar som skolledare så var det ju det sistnämnda som vann.
Det har inte varit lätt, inte alls. Men det har varit värt det. Jag lär mig fortfarande massor varje dag och jag ångrar verkligen inte att jag valde att stiga i graderna. Jag har idag mitt drömjobb.
Skälet? Utmaningen....

Hippologtiden

"All our dreams can come true, if we have the courage to pursue them"

För tio år sedan (och någon månad) satt jag i en sal på Flyinge. Jag hade för någon månad sedan gjort ett antagningtest som slutade med att jag kräktes upp min lasange som jag hade hade ätit till lunch. Men in kom jag. Flyinge var stort och jag kände mig viktig. Utbildningen var lika skrämmande som den var lärorik. Jag kunde sitta under våra tretimmarsföreläsningar och nästan känna riktig ångest över att jag inte skulle kunna hinna lära mig precis allt läraren sa. Men lika mycket ångest jag hade, lika många aha-upplevelser hade jag.

Första året var teori, rida galoppör och dricka X-cider. Det var uppvisning med min älskade Afro på flyingedagarna. (Oj, som jag grät när hon åkte tillbaka till skolan igen, inte visste jag att jag några år senare skulle få kalla henne min). Det var skräckfilm och pizza.

För nio år sedan flyttade jag in i min första egna lägenhet. Den låg i Alsen och jag hade precis börjat mitt andra år på hippologen. Nedanför lägenheten låg vackra Alsensjön. Det året var middag med hästforskare som jag läst om tidigare i flera år, det var norrsken och det var förälskelse. Det var förfrusna fingrar men stort leende ändå, det var sena kvällar med veterinären för att lära mig precis allt jag någonsin kunde.

En dag, på vårkanten när jag snart skulle avsluta min utbildning, så fick jag ett samtal en morgon. Jag var i Göteborg på studiebesök, och hon som ringde informerade mig att jag hade fått årets hippologstipendium. 

Det var nog då jag verkligen förstod kopplingen mellan att jobba hårt och att få det man vill i livet. Något som fortfarande hänger kvar hos mig.

När jag åkte ifrån norrland den gången så kommer jag ihåg att jag tänkte att det här året, mitt år i Alsen, nog var ett av de bästa jag någonsin haft. Och det är det nog fortfarande.

En paus från verkligheten

"You can turn off the sun. but I´m still going to shine"

Lukas av Åbarp

Vad är då nackdelen med att vara ambitiös? (Se förra inlägget) För mig finns det inte så många negativa sidor. Det är främst tiden mitt jobb tar ifrån mina djur. Jag arbetar idag 10 mil från mitt hem och pendlar med tåg och buss. Och, trots vad många säger om Skånetrafiken, så fungerar det för det mesta alldeles utmärkt.
Men det räcker att någon ur personalen ställer en fråga när jag är på väg för att gå hem, så vips är jag en timme sen. Jag har därför bestämt mig för att köpa en mindre bil som inte drar så mycket bensin. Har jag tur kan köpa en ganska så snart. Då får jag äntligen mer tid åt mina fina vänner.

Ambition

Jag har alltid varit ambitiös. Jag vet egentligen inte varför, men jag har alltid älskat att vara det. För tio år sedan var jag övertygad om att jag skulle bli nästa Stig H. På gymnasiet stod jag ändlösa timmar på tävlingar och tittade på hästarna. Tittade på stamtavlorna och försökte hitta gemensamma nämnare för de med liknande stam. Jag kunde stå så mitt i vintern tills jag var så kall om min fötter att det tog halva natten för dem att bli varma igen.
Jag har tusen liknade historier. Om sena arbetsdagar, om hur människor kan behandla en ung tjej med ambition, om timmar av pluggande, om sönderfrusna fingrar, om år hemifrån....
Saken är den att jag tycker om det.
Jag tycker om att få känna att jag anstränger mig till det yttersta. Att vara mer påläst än andra. Att ta i mer än andra. Jag vet inte varför jag är sån eller var det kommit från. Men om det är något som jag har fått gratis i livet så är det just min ambition.
Det är den känslan jag vill överföra på mina elever. Att man kan bli och göra precis exakt vad man vill. Om det är hemmafru, så fine. Om det är stadsminister så fine.
För tio år sedan var jag 20 år och säker på att bli nästa Stig H.
Nu ska jag snart fylla 30 och är biträdande rektor på en skola utan hästinriktning.
Vad jag är då när jag fyller 40 år? Ambitiös, mest sannolikt,

"Keep away from those who try to belittle your ambitions. Samll people always do that, but the really great make you believe that you too can become great"

Changed

To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that’s all

1. Se pyramiderna i Egypten

2. Springa en mil utan att stanna

3. Åka på en Sparesa

4. Dricka vin som kostar mer än 1000 kr och betala för det själv

5. Köra i 200 km/h

6. Tjäna ihop en miljon

7. Skriva en bok

8. Arbeta som cowboy i USA

9. Kunna rida barbacka i alla gångarter

10. Lära mig blanda drinkar

11. Se delfiner i det vilda

12. Åka i en helikopter

13. Dansa till gryningen

14. Tatuera mig

15. Äta indisk mat i Indien

16. Åka skidor i Alperna

17. Köra en snöskoter

18. Köpa en helt ny bil

19. Äga och bo i Åbarp

20. Göra en slidestop på en Quarter

21. Åka till New York på hösten och dricka en cosmopolitan

22. Få en fast anställning

23. Rida på en elefant

24. Åka hundsläde i Alaska

25. Gå till en exklusiv restaurang och beställa det dyraste de har

26. Rida in Lukas

27. Sova på en strand

28. Träffa Cesar Milan

29. Träffa Buck Brannaman

30. Äta sushi i Japan

31. Avsluta, och klara, rektorsutbildningen

32. Göra en joinup

33. Galoppera vid havet

34. Vara rektor på en framgångsrik skola

35. Lära mig rida western

36. Lära mig minst ett språk till

37. Lära mig att slåss

38. Gå på glöd

39. Skjuta med ett vapen

40. Rida en kamel i öken

41. Födda upp, rida in och tävla en Quarter

42. Bada naken mitt i natten

43. Somna i gräset i en hästhage

44. Lära mig göra kanelbullar som smakar som de kanelbullar jag gjorde som barn med mormor

45. Dricka en martini "shaken, not stirred"

46. Skänka 10000kr

47. Gå med i Equus Online University

48. Implementera naturlig hästhållning i allt jag gör

49. Bli en tvättäkta "horsewhisperer"

50. Förändra någons liv


Man bedrar sig, för hon tar sig!

32, avklarad

Jag har gjort en join up!
Helt apropå en massa slumpmässiga saker har jag börjat rida ridlektion på Sunna. Sunna är en ung islandshäst som bara blivit ca ett år och är därför ganska ung och oerfaren. Hennes (mycket trevliga) ägare låter mig rida henne på ridlektioner (tidigare varannan vecka, nu en helg i månaden). Vi har även tagit ett par uteturer och vi gjorde också ett pass i volten.
Sunnas ägare är redan lite inne på Monty Roberts metoder och har en Duallygrimma, och en inhängnad volt. Efter ca 5 min på volten så följde Sunna mig var jag än gick och i vilket tempo jag än gick. Sanslöst häftig känsla!
Var det då det mirakelmedel jag har letat efter? Ja, det måste jag säga. Vi hade ridit en ridlektion innan vår "join up" som gick riktigt riktigt åt fanders. Vi var inte överens om någonting. Lektionen efter vår"join up" så sa ridläraren inom 5 min av vår lektion "Men vad bra det går! Nu lyssnar hon på vad du säger, hon väntar på vad du har att säga"
Seger!

(Inte min bild)

22, avklarad

The big secret in life is that there is no big secret. What ever your goal,

you can get there if you are willing to work.

Oprah Winfrey

You sort of start thinking anything's possible if you've got enough nerve

De senaste åren har varit ganska coola. Just saying.

Insnöad i Norrland är inte alls samma sak som att vara insnöad i Skåne

Att bo spartanskt skapade karaktär

Norrland gav vänner för livet

Att besöka nya delar av världen gav perspektiv

Nya utmaningar (hur skrämmande de än verkar) kan vara det bästa som hänt mig!

MODO, popcorn, Åsa och Felicia. 

Bo på hotell var kul

Bra bra, men hästar är bäst?

Ambition is a dream with a V8 engine

Don't cry because it's over, smile because it happened

Så, jag klarade min rektorstenta och Afro är död.

On that note, lite humor;

Let me love you true, let me rescue you. Let me bring you to where the two roads meet.

It does not do to dwell on dreams and forget to live

Det har mycket roligt på sistone. Sånt där roligt-utan-en-vettig-mening. Och mer kommer. Kanske ska det vara en roligt-utan-vettig-mening-sommar i år. God knows I deserv it.
Några små korta:
1. Jag har uppfyllt en av mina saker att gör innan jag dör. Men jag kan inte visa upp det än. Men snart så.
2. Jag fungerar inte på fyra timmas sömn. Den åldersgränsen är passerad.
3. Jag skrev min rektorstenta. For every promise there is a price to pay. Så, hur det än gick, är jag nu klar med mitt först rektorsutbildningsår. Check!
4. Det är nu 21 dagar kvar till semester. Om man räknar helgdagar.