Bara andas, Johanna. Bara andas.

"Frodo: I can’t do this, Sam"
"Sam: I know. It’s all wrong. By rights we shouldn’t even be here. But we are. It’s like in the great stories, Mr. Frodo. The ones that really mattered. Full of darkness and danger, they were. And sometimes you didn’t want to know the end. Because how could the end be happy? How could the world go back to the way it was when so much bad had happened? But in the end, it’s only a passing thing, this shadow. Even darkness must pass. A new day will come. And when the sun shines it will shine out the clearer. Those were the stories that stayed with you. That meant something, even if you were too small to understand why. But I think, Mr. Frodo, I do understand. I know now. Folk in those stories had lots of chances of turning back, only they didn’t. They kept going. Because they were holding on to something"
"Frodo: What are we holding onto, Sam?"
"Sam: That there’s some good in this world, Mr. Frodo… and it’s worth fighting for"


På måndag börjar rättegången.

....

Här en första film. Jag longerar Lukas enligt "the old ways". Han trivs inte, 

det blir en konflikt och ingen av oss är avslappnad.

Andra filmen. Tror vi har tränat på det nya sättet ca 2-3 gånger. Fokus är på 

kommunikation, ansvar och lugn.

På väg till sitt nya hem

You know you’re in love when you can’t fall asleep because reality is finally better than your dreams

Okej, jag ska försöka bena ut vad jag lärde mig under min 3 dagar kurs. 

Det handlar först och främst om att aldrig tvinga hästen till någonting. Det handlar om att be, inte tvinga. Hästen kommer fråga, och då gäller det att ge ett svar, snällt, utan krav. 

Efter kursen har jag haft tre träningsdagar med Lukas och nu har jag en helt annan häst. Han tuggar, sänker huvudet och gör vad jag begär. Han följer mig. Jag är i hans ögon värd att följas. Men vi har långt, långt kvar. 

Under mina tre dagar på kursen fick jag rida en häst som heter Coco. Coco är en American Quarter som kommer tävlas i vår/sommar. Coco är väldigt lugn och känslig. Två smackningar betyder galopp, oavsett var och när, man gör det. 

Dag två fick vi rida barbacka. Vi hade repgrimma på hästarna med grimskaft för oss människor att hålla i. Men efter en stund märker jag att jag behöver inte repgrimman så jag släpper den. Jag rider då på en av världens snabbaste hästraser, utan sadel och utan träns eller liknande. 

Och jag har full kontroll.

Coco följer minsta rörelse jag gör och jag har full kontroll över min kropp. Tillslut samlar sig Coco och vi gör serpentiner och varvbyten och allt möjligt. I trav. 

Consider my mind blown.

Whatever our souls are made of, his and mine are the same

Jag har varit på kurs i tre dagar. Jag har så mycket att berätta, 

men jag måste bara reda ut allt i mitt huvud. 

Jag tror jag har hittat vad jag letat efter.

Och fina,fina Lukas. Det här ska bli så spännande.