Lukas är verkligen inte som någon annan häst jag har träffat. Han har integritet,
han är bestämd och har vill ha det på särskilda sätt. Och hästen är smart.
Idag när jag skulle ta in Lukas från hagen så var Lukas i "gangstermode", och för att vara rättvis
så var flugorna och andra diverse småkryp överjävliga. Tillslut får hästen nog och kastar sig bakåt
och sparkar mot de elaka insekterna. Tappert försök, men det enda han lyckades med var att bränna av huden på två av mina fingrar.
Som sagt, Lukas i "gangstermode" gjorde promenaden in till stallet...intressant.
Väl i stallet så fick han en välförtjänt borstning och lite kel (och morötter).
Så, på väg ut från stallet, så blev det samma "gangstermode" och när jag skulle släppa Lukas i hagen igen så blir han överlycklig...och springer åt fel hål. "Jaja, shit-for-brains jag får väl visa dig var flocken är. Så du inte springer ner ett staket eller två". (Lukas är inte känd för att gör solklara val i livet)
Så jag går och ropar på honom. Han står under ett träd och hade en "var tog alla vägen"-look. Men i alla fall, jag ropar på honom och.... han kommer springande. Så börjar vi promenera till de andra hästarna. Han följer lugnt och troget. Så jag börjar springa en liten bit. Han travar lugnt efter. Jag tvärstannar. Han tvärstannar. Han uppför sig exemplariskt och lyssnar helt och håller på mitt kroppsspråk.
Väl framme vid flocken så stannar jag och säger "hopp och lek" och pekar på flocken. Då ger Lukas mig en klockren "Det är ju du som shit-for-brains. Hur många gånger ska jag säga att jag föredrar att
arbeta med dig under frihet?"
Det är jävligt jobbigt att min häst är smartare än vad jag är.
Och, ja, Jag och Lukas har långa samtal som bara hörs i mitt huvud. Det är bara en av mina många charmerande sidor.
